22 september, 2005

Umeå i höstsol

Hemkommen efter tre dagars arbete i Umeå, helt utan löpning. Fortfarande inte krya ben, dessutom förkyld. Så den fysiska aktiviteten fick inskränkas till halvtimmespromenader från hotellet i city ut till universitetet. Tisdags morse längs med Vindelälven, klar krispig höstsol som stod lågt över horisonten.

Älven osannolikt vacker. Norrland i mitt hjärta. Löpning får dröja till nästa vecka.

18 september, 2005

En löparinvalid minns gårdagen

Så blev det äntligen lördag och dags för Segerundan. Soligt och skönt väder, kanske 18 grader. I stort sett vindstilla. Perfekta förutsättningar helt enkelt.

Kom till Bulltofta ca en timme innan. Familjen slank in på IKEA medan jag värmde upp. Uppvärmningen gick väl sådär, ont i vänsterlår, särskilt i den muskel som liksom lyfter benet när man ska ta ett steg. Men en FriskisoSvettis-uppvärming var perfekt för mig.

I startfållan. Småjoggar o håller mig varm. Försöker titta ut någon som skulle kunna vara lika bra, eller dålig, som jag. Men det är svårt. Tycker att de flesta ser ruskigt bra ut, långa och smala med vadmuskler. Fast ju fler som kommer in i fållan desto fler vanliga motionärer ser jag.

Startskottet går, fältet rullar iväg, över en långsträckt gräsmatta, svagt nerför, som övergår i grusväg. Allt känns bra, känns som ett hyfsat snabbt tempo. Första km landar på 4.33, vilket väl är lite för snabbt. Försöker ta häng på diverse medlöpare - jag kan vara riktigt klistrig ibland när jag bara vill hänga på....

Andra kilometern går på 4.36, tredje på 4.27, sedan 4.33. Alltså 18.09 på 4 km, och då börjar jag fatta att här gäller det att sänka tempo om jag ska överleva och öht taget komma i mål.

Den femte kilometern innehåller vätskekontroll, jag dricker men blir 200 m senare akut kissnödig och måste ta en paus i en buske. Pulsmätaren hade lätt visat 200+ nånting i det läget.

Kommer igång igen, försöker komma in i ett lite lugnare men inte alltför lugnt tempo. 5km-tiden blir 23. 38, alltså 5.29.

Resterande kilometrar är mest plågsamma. Mot slutet går jag på hörntänderna. Km-tiderna ligger mellan 4.45 och 5 minuter, sluttiden landar på 48.01. Men jag är hur nöjd som helst, får min banan, min sportdryck, min plakett och dråsar ihop i gräset, fullkomligt slut.

Men jag gjorde det. Jag tog mig runt, jag kom under 50 minuter.

I dag söndag när jag skriver detta tar jag mig knappt ur sängen. Den där vänstra lår-lyftar-muskeln, eller kanske muskelfästet, har fullkomligt ballat ur och jag har svårt att röra mig, svårt att gå. Ont som f-n. Men - det var värt det!

16 september, 2005

Hedrande medlemsskap

Ser i kommentarerna nedan att jag blivit inbjuden att bli medlem i Bloggosfärens IF, wow! Även om jag alltid älskat Groucho Marx' replik om att han aldrig vill bli medlem i en förening som accepterar medlemmar sådana som honom, kan jag ju inte låta bli att känna mig hedrad.

Räcker det med att sätta upp en länk till BIF här till höger? I så fall, done. Eller ska man ansöka på blanketter i tre kopior någonstans ;-)

Dan före dan idag, 10 km Segerundan i Malmö i morgon. Har vilat sedan i ett par dagar, fick TENS-strömmar hos sjukgymnasten igår, känns rätt OK just nu. En viss optimism alltså.

15 september, 2005

Gangsters and gentlemen

Läser om Klas Östergrens Gentlemen just nu, vill uppdatera mig innan jag kastar mig över den nya Gangsters. Ganska häftig känsla, jag förflyttas till den jag var för 25 år sedan, då ungdomens havererade löparkarriär hade ersatts av Camel utan filter och författardrömmar i svarta vaxduksblock. Ja du, Klas, du påverkade nog mig ganska mycket då när det begav sig, kanske allra mest med boken Fantomerna.

Alla gillar dock inte Gentlemen, Staffan blir t ex uttråkad..

Skövde stadsbibliotek har börjat låna ut e-böcker i mp3-format. Sjukkert. Då kan man ju springa hur långt som helst.....Eh, glömde visst....att kroppen kanske protesterar.

Men ändå, en riktigt bra bok i lurarna, jag vill testa. När kommer det till ett bibliotek nära mig?

Och samtidigt lite skeptisk (inte till ljud-e-böckerna i sig, utan till om det kommer att funka att boklyssna samtidigt som jag springer). Med musik är det ju inte hela världen om man tappar koncentrationen när det blir lite rörigt vid ett trafikljus typ, musiken finns ju där i bakgrunden och det är bara att koppla på lyssnandet igen när det blir lugnare. Men en bok, hmmmm. Helst bör man ju höra varenda ord, och det kanske förutsätter att man lyssnar sådär riktigt hyperintensivt och inte låter sig ditraheras alls. Tappar man koncentrationen vid vanlig läsning är det ju bara att hoppa tillbaka med blicken och läsa om det sista stycket. Men att "spola tillbaka" en ljudbok, nja, låter inte som det skulle funka. Hur som helst, jag ska kasta mig över denna innovation så snart det blir möjligt!

14 september, 2005

Kroppen åldras...

Sprang 7 ganska lugna kilometrar, på runt 37 minuter. Stel överallt. Borde inte springa. Kan inte låta bli. Vill mer, vill inte bli gammal och oförmögen, fan också att kroppen ska trilskas. Höft, lår, obestämda smärtor, har jag ischias, vet inte. Snart sjukgymnast igen.

Och bara ett par dagar kvar till milloppet i Malmö Men jag ska dit, ska vara med, ska ta mig runt även om det gör ont. Börja riktigt långsamt, 5.30-tempo är helt OK.

08 september, 2005

Hagaparken en sensommarkväll

Fortsätter min inslagna bana med löpning på resor som alternativ till hotellrums-degande (inte för att det fanns ett enda hotellrum att uppbringa i Sthlm under denna kardiologinvasion, men ändå). Sprang ca 9 km med K i Hagaparken, en vacker och skön sensommarkväll. Konstigt nog har jag aldrig sprungit där förut, trots 18 års Stochholmsboende. Her egentligen knappt varit i Hagaparken alls, om jag tänker efter. Konstigt. Men så bodde jag aldrig norr om Kungsholmen (om man nu undantar de första tre månaderna i Djursholm....;-).

Löpning under resor är kul. Glömmer aldrig rundan i Boston 2001, så vackert och så spännande att springa längs hamnen, trängas med alla människor, solsken och glittrande hav. Att jag sen knappt orkade tillbaka är en annan sak, det gjorde liksom ingenting.

Tillbaka i Hagaparken. Kände mig stel i höfterna, stel i låren, fortfarande känningar efter sträckningen från i fredags. Ska nog vila ett par dagar nu. Det är synd, för jag har inga problem alls med orken, hade kunnat fortsätta ett par kilometer till om benmusklerna varit pigga. Så det får bli stretching och vila. Det är svårt att vila när man är halvskadad och vill ut, men nödvändigt.

05 september, 2005

Lugna fem

Underbart väder för löpning i dag. Tog en kort och mycket lugn runda hemmavid på lunchen, 5 km Linero runt, ca 28 minuter. Inget rekordtempo direkt, vill mest värma upp mina stela ben och få lite blodgenomströmning till högerlårets baksida. Låret väldigt stelt i början, högg till lite, men blev allt bättre ju varmare jag blev.

Musik: Fortfarande Dylan, Love and Theft. Älskar den där blandningen av allt från råmande blues till plonkig varietémusik.

Efteråt lugn skön strech på gräset.

This page is powered by Blogger. Isn't yours?