18 september, 2005

En löparinvalid minns gårdagen

Så blev det äntligen lördag och dags för Segerundan. Soligt och skönt väder, kanske 18 grader. I stort sett vindstilla. Perfekta förutsättningar helt enkelt.

Kom till Bulltofta ca en timme innan. Familjen slank in på IKEA medan jag värmde upp. Uppvärmningen gick väl sådär, ont i vänsterlår, särskilt i den muskel som liksom lyfter benet när man ska ta ett steg. Men en FriskisoSvettis-uppvärming var perfekt för mig.

I startfållan. Småjoggar o håller mig varm. Försöker titta ut någon som skulle kunna vara lika bra, eller dålig, som jag. Men det är svårt. Tycker att de flesta ser ruskigt bra ut, långa och smala med vadmuskler. Fast ju fler som kommer in i fållan desto fler vanliga motionärer ser jag.

Startskottet går, fältet rullar iväg, över en långsträckt gräsmatta, svagt nerför, som övergår i grusväg. Allt känns bra, känns som ett hyfsat snabbt tempo. Första km landar på 4.33, vilket väl är lite för snabbt. Försöker ta häng på diverse medlöpare - jag kan vara riktigt klistrig ibland när jag bara vill hänga på....

Andra kilometern går på 4.36, tredje på 4.27, sedan 4.33. Alltså 18.09 på 4 km, och då börjar jag fatta att här gäller det att sänka tempo om jag ska överleva och öht taget komma i mål.

Den femte kilometern innehåller vätskekontroll, jag dricker men blir 200 m senare akut kissnödig och måste ta en paus i en buske. Pulsmätaren hade lätt visat 200+ nånting i det läget.

Kommer igång igen, försöker komma in i ett lite lugnare men inte alltför lugnt tempo. 5km-tiden blir 23. 38, alltså 5.29.

Resterande kilometrar är mest plågsamma. Mot slutet går jag på hörntänderna. Km-tiderna ligger mellan 4.45 och 5 minuter, sluttiden landar på 48.01. Men jag är hur nöjd som helst, får min banan, min sportdryck, min plakett och dråsar ihop i gräset, fullkomligt slut.

Men jag gjorde det. Jag tog mig runt, jag kom under 50 minuter.

I dag söndag när jag skriver detta tar jag mig knappt ur sängen. Den där vänstra lår-lyftar-muskeln, eller kanske muskelfästet, har fullkomligt ballat ur och jag har svårt att röra mig, svårt att gå. Ont som f-n. Men - det var värt det!

Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?